När tillräckligt många hade sagt eller skrivit att “händer är det svåraste en konstnär kan avbilda” kunde jag inte motstå att testa. Från första stund var jag fast. Vi har så mycket färger i huden, oavsett hudfärg. Blå, lila, grön, röd, beige, brun, gul. Själva gesten vi gör spelar plötsligt en jättestor roll när fokus ligger enbart på händerna. Små små skillnader i hur du håller dina fingrar kan innebära en helt annan mening.

Varför gör vi som vi gör? Vad betyder en speciell gest för just dig? Känner du dig välkommen eller ifrågasatt?

I dialogen som uppstår mellan betraktaren och mig som konstnär hittade jag bara ännu fler spännande frågeställningar. Det visade sig att de flesta minns sina föräldrars eller mor/far-föräldrars händer. Man kan liksom frammana dem i sitt minne. Det måste betyda något!

Det har blivit många hand-målningar under de senaste 2 åren. Jag är inte ens i närheten av att tröttna.