Jag insåg tidigt att väderstreck och stadsdelar/förorter är viktigt för Stockholmare. Som inflyttad har jag haft möjligheten att helt fritt välja vilken del som känns som hemma. För mig är det Södermalm. Det är på Södermalm jag har många av mina favorithak, mina promenadstråk, mitt “vid-sidan-av-måleriet-jobb”och mina andningshål i betongen.

Det har fallit sig så att även många av mina konstbeställare och samlare bor här. Därför har det blivit många motiv just från Södermalm.

Är du nyfiken på ett specifikt Södermalmsmotiv bland de jag redan gjort? Har du kanske ett eget favoritmotiv eller en älsklingsgata du skulle vilja ha i olja på duk? Tveka inte att höra av dig till mig så pratar vi vidare.

Stockholm är en av de vackraste städerna jag vet. Historia och nutid, vatten och växtlighet. Färgerna. Det är en självklarhet att försöka fånga allt det på duk. Att stanna upp och andas in. Jag är mest nyfiken på de platserna som rymmer både nytt och gammalt, bilar, betong och fart tillsammans med mjuk skönhet och klara färger.

Av alla motiv jag gör är det just Stockholmsmotiven som snabbast flyttar hem till nya hem med nya köpare. Vilken vy från staden är din favorit?

När tillräckligt många hade sagt eller skrivit att “händer är det svåraste en konstnär kan avbilda” kunde jag inte motstå att testa. Från första stund var jag fast. Vi har så mycket färger i huden, oavsett hudfärg. Blå, lila, grön, röd, beige, brun, gul. Själva gesten vi gör spelar plötsligt en jättestor roll när fokus ligger enbart på händerna. Små små skillnader i hur du håller dina fingrar kan innebära en helt annan mening.

Varför gör vi som vi gör? Vad betyder en speciell gest för just dig? Känner du dig välkommen eller ifrågasatt?

I dialogen som uppstår mellan betraktaren och mig som konstnär hittade jag bara ännu fler spännande frågeställningar. Det visade sig att de flesta minns sina föräldrars eller mor/far-föräldrars händer. Man kan liksom frammana dem i sitt minne. Det måste betyda något!

Det har blivit många hand-målningar under de senaste 2 åren. Jag är inte ens i närheten av att tröttna.

Människor har alltid fascinerat mig. Personlighet och egenskaper, gruppdynamik och ledarskap. Men som även rent visuellt…med hud, uttryck och kroppar.

Jag målar porträtt ibland, men helst inte enbart ett ansikte framifrån. Jag vill ha mer personlighet och aktivitet med i mina tolkningar.

På senare tid har jag kombinerat min kärlek till händer med porträttmåleriet och kan på så sätt förstärka gester och frågeställningar jag bär på. Serien “Algorithm” är ett sådant projekt.

Jag lever i en tid och på en plats där det finns obegränsad tillgång till information. Jag kan välja att se den eller ignorera den. Men allt jag ser är inte sant. Allt jag ser är inte det jag själv skulle valt utan det är valt åt mig. Anpassat av någon annan, något annat, för mig. Betyder det att jag kan eller orkar eller ens vill se allt? Betyder det att jag har en frihet? Eller är det någon annan som styr mig? Är jag lika begränsad som människor varit i alla tider, trots att jag har utbildning, välfärd, intelligens och ok ekonomi? Vem styr händerna framför ögonen? Den främre eller den bakre individen?

I min nuvarande miljö håller man på ett lag. Det finns en stark identitetsfråga i det valet. Jag kan inte påstå att jag brydde mig så mycket innan jag träffade min man, Björn. Med honom och våra gemensamma vänner föddes min kärlek till Bajen. Jag kan inte påstå att jag gjort mig värdig att kalla mig “äkta supporter”, det är inte något man tar lätt på… men jag stödjer klubben, älskar människorna och går gärna på matcher, både dam och herr.

Vi har inte ett helt okomplicerat förhållande, jag och Hammarby. Jag är född i Kalmar. Hemma var det pappa och bröderna som följde allsvenskan och Superettan. Och nej, det var inte Just idag är jag stark som sjöngs. Farfar satt i FFs styrelse. OM man nu måste välja så är det plättlätt för mig att välja Hammarby i alla situationer UTOM när Hammarby möter Kalmar i enskild match. I det senare fallet är jag pappas flicka före Björns. Det är icke förhandlingsbart. Men i Bajen ser jag mina bröder, mina jordnära vänner och de systrar jag inte föddes med.

Jag har under åren haft möjlighet att måla flera olika Bajen-relaterade motiv. Till beställare, för att skänka till någon av Hammarbys alla verksamheter (tex. Hammarby Boxning) och till min stora Stockholms-familj. Här är några av dem.

All passar inte in i mappar eller fack. I alla kök finns det en “allt i allo-låda” i varje hall finns en “här hamnar lite allt möjligt-plats”…och om du inte har en sådan blir jag misstänksam.

Här är lite “mer av det mesta”.

Triptyk “Visby”. Originalet var en beställning för ett fantastiskt par boendes i både Visby och Stockholm. Jag målade originaltriptyken i olja men gjorde även en numrerad upplaga på akvarellpapper.

Jag har alltid varit en “naturmänniska”. Det är med vind och regn, snö och löv, skog och fjäll, sol och hav som jag får ny energi. Jag vandrar gärna och älskar att sova i tält i folktomma miljöer där ryggsäcken innehåller allt jag behöver.

Jag har däremot inte målat speciellt mycket natur förrän alldeles nyligen. Naturen är klart överlägsen människan att framkalla skönhet och färgskalor, det vore galet att tro något annat. Men är det inte just därför vi envisas med att försöka… försöka spegla det där vidunderliga?